864 dagar räcker gott & väl.
Det var en varm och trevlig sommarkväll hemma på Elins veranda. Där satt jag, Elin, Caroline, Sebastian och Linus. Linus hittade en grön presentsnöres rulle. Han började leka med den och hängde bl.a. upp en av amandas dockor upp i taket. Jag började göra armband och jag & elin fick ett varsitt. Har ett minne av att jag sa att jag alltid skulle ha den. Elin hade sin kvar i någon vecka men min blev kvar.
Det var historian bakom mitt gröna presentsnöre som jag än har som armband.
Det var den 5 juli 2008 och den har följt med mig hela den här tiden och aldrig tagits av.
Imorgon är det ju operations dagen och den måste nu av. Även mina 2 Turkiet armband på samma hand som jag heller aldrig tagit av mig sen den 19 september 2008.
Imorgon är det ju operations dagen och den måste nu av. Även mina 2 Turkiet armband på samma hand som jag heller aldrig tagit av mig sen den 19 september 2008.
Jag kommer sakna mitt gröna band som jag bestämt mig för att ta bort helt imorgon.
864 dagar satt den där, den du Elin! Och jo, det är en big deal, dock får man läsa inlägget med en nypa salt! Får det att se ut som en dag som kommer stå i historieböckerna.
864 dagar satt den där, den du Elin! Och jo, det är en big deal, dock får man läsa inlägget med en nypa salt! Får det att se ut som en dag som kommer stå i historieböckerna.
snöre när jag flörta med johan, snöre i turkiet, snöre på nyår 08 och snöre någon random dag.
Tisdag 6/11
EDIT: Var där idag och redo att opereras. Men vad hör jag då, jag har väntat 3 månader på ännu ett möte för att han skulle se min hand. Så nu ska dom höra av sig inom 3 månader IGEN, så kommer jag få en tid.
Hur jäkla upptagna kan man vara att jag först får vänta en vecka på tid i telefon, sen 3 veckor för tid, sen yttligare 3 månader för koll och nu 3 månader för det slutliga mötet, för en operation som tar 15-45min? Insane!
Kommentarer
Trackback
